Snöbrist, rullskidor och löpintervaller med stavar

Om ganska exakt fem veckor kommer jag förmodligen vandra omkring som en osalig ande i en stuga i Sälen. Nervös och orolig över om snön ska hålla, om jag tränat tillräckligt och försöka se mig själv glida in över mållinjen i Mora. Öppet spår under Vasaloppsveckan hägrar – 90 km mellan Sälen och Mora.

Jag har tränat med tanke på dessa nio mil sedan i september. Rullskidor, teknik, löpning, stakmaskin, stavgång och styrketräning i allsköns blandning. Tanken var att kunna förbereda mig upp till tänderna denna gången! Jag har startat fem gånger innan och tagit mig i mål fyra, varav en gång i det ”riktiga Vasaloppet”. En gång ramlade jag och drog i en arm och fick bryta – första och enda gången hittills jag har brutit något. Peppar peppar!!

Snöbrist

Varje gång jag har åkt har det varit skit av olika anledningar, den största har förmodligen varit att jag inte varit just tillräckligt förberedd. Men det skulle jag bli i år! Vad händer då?? Snöhelvetet kommer inte ner från himlen!! Här har jag slitit, vinglat omkring på asfaltvägar och skaffat mig blåmärken på onämnbara ställen och så saknas det SNÖ??? Det är fasen nästan taskigt 🙂 Det är tur att jag förmodligen har landets bästa PT i Lofsangruppen och deras Online-lösning. Från och med årsskiftet har jag pga tidigare PTs graviditet fått förmånen att jobba med en specialist på konditionsidrott. Plus att hon är en jäkel på att åka skidor! Det ryktas även att hon kan skjuta med gevär samtidigt 🙂

Häromhelgen när det gröna utanför fönstret stack extra mycket i ögonen sviktade jag i mitt mål och funderade om det ens är möjligt att komma i mål på Vasan utan att ha tränat på snö. Att PBt går åt skogen är väl en världslig sak men om det finns risk för genomförande så blir det något annat. Dock försäkrade mig min guru att en målgång är inte i riskzonen om jag fortsätter hänga i med upplägget som jag gör. En del spänning släppet faktiskt när man får höra något sådant av ”någon som kan”.

Rullskidsracing

Det gjorde också att veckans pass har gått riktigt bra! Rullskidorna är faktiskt riktigt roliga just nu. Vingligheten minskar och även om jag lyckades hamna på backen i fredags under långpasset så tog det inte ner självförtroendet. Jag skulle försöka åka lite racinglinjer och blev för kaxig 🙂 Idag har det varit löpintervaller i skogen med stavar. Jag springer alltså med stavarna i mer kuperad terräng och jädrar vad det ger!! Ett sånt pass kan jag gruva mig för innan, ibland flera dagar men sen när man väl är ute så är coolt att få ta i. Trots att man lovat sig själv att ta det lugnt för att blidka latmasken.

Det blir spännande veckor framåt om det blir någon snö eller inte. Om den starka känslan fortsätter och om det blir glass och ballonger i Mora den 24 februari – håll tummarna!

Cilla